Fenomenet Doggy-Zen sägs vara inspirerat av buddismen men det är inte alls så flummigt som det verkar! Tanken i buddismen är ungefär att man ska avstå något för att kunna bli belönad med något större!

Begreppet startade i Cesar-land, alltså USA. Jag kunde inte låta bli att skriva så med tanke på att Cesar främst använder sig av negativ förstärkning. Jaa, jag vet och jag håller med om att han gör mycket bra! Men visst hade det varit roligt att se Cesar använda sig av fler metoder? (Alternativt kanske jag ska ta en paus i tv-tittandet och träna lite hund i stället :-))

Någonstans läste jag följande beskrivning på just Doggy-Zen: behärskning genom positiv förstärkning, en bra förklaring tycker jag.

 När jag tränade för Jenny Wibäck så presenterade hon  ”omvänt lockande” för mig och Dias. Under en period glömde jag helt bort den metoden men efter att ha suttit ner och analyserat bristerna i vår träning så mindes jag metoden när jag började forma min handlingsplan. Tur att  Dias inte glömt!

Dias har en hög intensitet och det blir lätt ”fort & fel”. Jag måste vara tydlig och lugn för att det ska funka som bäst. Vilket inte riktigt är jag.. tyvärr är jag är ofta hafsig, oplanerad och spontan i vår träning.

Men skam den som ger sig, jag försöker jobba mig själv!

Dias kan ofta själv.. ”Titta här! Jag kan, jag kan!” ropar hon innan jag ens har hunnit tänka kommandot..

Därför försöker jag variera våra träningspass för att bli så oförutsägbar som möjligt (vilket kan vara svårt de där dagarna då inspirationen bara inte finns). Jag har lätt för att le när Dias tjuvstartar och vill utföra momenten bums! Det känns trots allt som ett angenämt problem. Jag älskar öset i den här lilla hunden!

Men många gånger har det hänt något oväntat under träning, något jag inte hade förväntat mig och något som jag absolut inte har en plan för.. det kan vara en konsekvens av ett beteende eller en felbelöning som jag inte kunnat förutse. Vid de tillfällen har jag allra helst velat säga 

”Lilla hund, vänta! Frys! Matte ska bara fundera lite… ”

och så

”Nu fortsätter vi där vi var.. nu har matte tänkt lite till!”

Funkar jättebra…. NOT!

Med omvänt lockande kan jag träna moment samt stabilitet och jag vet precis vad som gäller vilket gör mig trygg och tydlig!

Jag började träna ungefär så här:

Jag lägger några småbitar av något gott i handen. Jag sitter ner och lägger handen med godiset knuten på knäet. Låt hunden kolla handen - nosa, putta och jobba! Var tyst och håll handen stilla. När hunden drar bort huvudet från handen, öppnar jag den. Då kommer hunden förmodligen att vilja sno en godis men då stänger jag snabbt handen igen. När hunden backar öppnar jag handen igen. Om hunden klarar av att titta utan att försöka sno en godis, tar jag upp en gotta med andra handen och ger till hunden.

I förlängningen använder jag det som: öppen hand= fortsätt med det du gör, blir det fel till exempel att hunden släpper föremålet, tar ett steg, rör sig etc. så stängs handen.