NU har man alltså inte en liten härlig spänstig boxerflicka längre.. Nä, jag har numera en boxer-gris. En stor gul gris med mage som en tunna. Ungefär som ett hängbuksvin. Sonen som vallar svinet på en liten runda efter skolan var dag säger att han skäms över att gå omkring med ett svin i koppel. ”Även gravida grisar måste ha motion” säger lillasyster och fnissar. Åh, vad vi alla längtar efter Dagen D, dagen då smågrisarna ska komma ut så att förtrollningen bryts och vår gris åter blir en boxerflicka med fart och fläkt.

Men nyfiken är jag, vad är det för små individer som döljer sig därinne? Förhoppningsvis ett helt gäng små mini-Tottisar och Diasar som ska förgylla livet för någon boxerfantast. Men hur kommer det att kännas att någon annan ska ha en liten Dias? Jag kanske vill ha alla själv. Tänk om jag fylls av den där starka tiger-känslan man upplever när man får barn; Det här lilla livet ska jag skydda mot allt ont i hela världen!

Samtidigt som man vet att det är omöjligt och att någon vid något tillfäller faktiskt kommer att vara dum mot det som jag vill skydda allra mest. Det är ju bara en hund tänker nog någon nu.. Ja, men det är också ett liv som man har stort ansvar för som människa med empati och intelligens.

Med orden ansvar, människa, empati och intelligens väcks tankarna på ett annat ämne med hundanknytning. Ett hett, känslofyllt ämne, nämligen Vargen.

Vild och vacker!

Som ivrig Vargförespråkare då jag tror på mångfald, ekologiska balans samt ansvar mot djur och natur fick jag nyligen frågan; ” Hur tänker du nu då? Nu när Vargen ätit upp en boxer?”

Ja, hur tänker man då?

Det var förfärligt sorgligt att se bilden på fina boxern Roddan, han var så mörk och vacker med samma mjuka sammetsblick som min Thea. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på hur hans liv avslutades och naturligtvis kan jag knappt föreställa mig hur det känns när ens hund blir dödad och upphittad på ett sådant sätt.

Med mina åsikter vill jag inte på något sätt förringa Roddans ägares känslor men jag gillade inte diskussionen efteråt när det gäller vargens vara eller icke i förhållande till tamdjur som hundar.

Massmedia älskar att lyfta fram allt som har med varg att göra och den inbyggda rovdjursrädslan får näring. Varje år dör det hundar av andra anledningar, fästingen och huggormen är fruktade och hatade men får inte en tillstymmelse till liknande utrymme i våra tidningar. Vildsvinet tar också livet av ett antal hundar på ett brutalt sätt. Människans misshandel av hundar ska vi inte heller glömma.

Som hundägare har jag ett ansvar när jag vistas i naturen och jag väljer själv om jag vill släppa min hund eller inte. Vi vet alla vad som gäller; en bra inkallning är ett måste. Hund i sällskap med människa utsätts väldigt sällan för varghot!

 I senaste numret av Brukshunden finns en bra artikel om varg och hund skriven av Anna Persson. Bland annat så berättar SLU-forskaren Tobias Gustavsson att ”konflikterna mellan varg och hund beror på att de tillhör samma art och har därmed fler intressekonflikter kring revir och partners." "Det finns inget som tyder på att varg och hund luktar mer olika än de skillnader som orsakas av matvanor.”

Följande är viktigt tycker jag: ”Förmodligen uppfattar vargen hunden som en annan varg och hunden uppfattar vargen som en annan hund.”

Vi får också informationen att :”Vi vet att det sker betydligt fler möten mellan varg och hund som går bra. Många jägare kan vittna om hur varg och hund lekt med varandra och hur de ibland helt ignorerat varandra. Blir det dock slagsmål mellan varg och hund är det vanligare att hunden dödas än att den skadas.”

Känns beteendet ovan igen? Min Thea har i varje fall ett tydligt språk mot olika hundar. Vissa hundar verkar hon inte se, vissa hundar vill hon leka med och andra visar hon tydligt att hon inte gillar.

Som en varg.

Jag tror på en biologisk mångfald och jag blir upprörd över hur lättvindigt folk har åsikter om rovdjurs nytta när de helt enkelt konstaterar att vi inte behöver rovdjur. Följderna i en verklighet utan rovdjur är mycket större än vad man tror och påverkar mycket mer än man kan ana. I Yellowstone i USA har det många år bedrivits forskning och där har man tydligt kunnat dokumentera vad som sker med andra djur och växtarter när vargen inte finns. Obalansen slår tillbaka på ett sätt som man har svårt att kunna föreställa sig med minskade arter av flera växter och djur som in sin tur orsakar en obalans..

Man kan också se ändrat beteende hos andra djur när selektionen sker genom jakt istället för predation (händelsen som beskriver hur ett jagande djur dödar och äter sitt byte).

I en stor undersökning kom man fram till följande;

· Topprovdjur kontrollerar stammarna av växtätare.

· Topprovdjur påverkar bytesdjurens beteende.

· Topprovdjur kontrollerar populationerna av mindre rovdjur.

· Topprovdjur gynnar biologisk mångfald.

· Vissa rovdjur har en viktig funktion som asätare.

· De stora rovdjursarterna är inte utbytbara.

· Rovdjur påverkar växtsamhällenas struktur.

· Tätheten spelar roll.

· Jakt kan inte ersätta predation.

· Jakt på topprovdjur äventyrar deras ekologiska roll.

Det här är superintressant och vill någon läsa mer kan man få mer ingående information här:

http://www.rovdjur.se/viewNavMenu.do?menuID=3

Jag anser att vi som intelligenta varelser har ett stor ansvar mot djur och natur, vilt som tamt, stort som smått. Allt annat gör mig upprörd.

Och borde inte en hundägares hjärta klappa lite extra för den lättdomesticerade vargen som finns bakom dagens hundar?